genom forntid och medeltid
På en 20 meter lång vandring, som börjar idag och slutar vid inlandsisens kant, traskar elever från Norra Lyckanskolan. På vägen rastar vi - elever, lärare och naturvägledare - vid olika tidsåldrar och ser närmre efter hur människor levde nära naturen och vilka material de använde. På vandringen tillverkas symboler för olika tider i naturmaterial.
En solig dag i maj möter naturskolan Flygande Gladan elever i Uggleskogen som ligger nära deras egen skola i Perstorp. Med hjälp av den tidsmaskin som vi alla har i vårt medvetande, förflyttar vi oss genom framtiden tillbaka till nuet och sedan längre tillbaka i tiden. För att förstå det långa tidsperspektivet följer vi ett tidsrep.
Repet börjar då isen smälter och de olika tidsåldrarna, sten-, brons-, järnålder, medeltid och nyare tid, är tydligt markerade.
För att få grepp om hur lång tid det funnits människor i Skåne måste vi sätta in oss själva i ett sammanhang längs med repet. Av de 20 meter, som representerar 13000 år, har eleverna levt under 1,5 cm. Plötsligt känns andra änden av 20 meter rep som väldigt långt borta.
Första rastplatsen sker då eleverna upptäcker markeringen med ”Digerdöden”. De berättar med iver och rysningar om bölder och död. För att åskådligöra hur många som dog vandrar döden fram bland eleverna och väljer på måfå ut ca 2/3 som faller döda till marken. De överlevande jublar, men dämpar sig snabbt när de förstår att kanske är föräldrar och syskon bland de döda.
Hur trodde man då att det gick att skydda sig? Och hur botade man sjukdomar? Vad gjorde man medicin av? Snabbt kommer barnen fram till att bl a örter är viktiga. De ger sig ut i skogen för att leta växter med mycket doft som ska kunna ge dem skydd. Växtdelarna samlar de i en liten klut av glest vävt linne som knyts ihop med tjärade nässelfibrer. Nu kan kluten fästas under näsan och förhindra att man andas in ”dålig” luft. Och vi kan tryggt vandra längre bakåt i tiden.
Nästa anhalt är slutet av järnåldern, på vikingatiden. Vi pratar om vad som skiljer järnålder från medeltid, bl a talar vi om skriftliga källor. Osökt kommer runor på tal och den magi som är knuten till dem. Med handsmidda järnspik ristar eleverna sitt namn på en trästav och fyller ristningen med svart träkol. Under tiden berättar guiden ur den isländska sagoskatten om Gunnar på Lidarende och hans hustru Hallgerdur med tjuvögonen.
Längre ned längs repet, men ännu en bit från mitten, kommer vi in i bronsålder, och ännu närmare halva repet, bondestenålder. Hur lever människor då? Vad lever de av? Hur klär de sig? Det gamla med jakt, fiske och insamling finns kvar, men det nya är djurhållning och odling, bl a är fårskötsel viktigt. Får ger både kött till mat och ull och skinn till kläder. Eleverna förstår att de behöver en egen fårflock för att klara sig. Med kardad ull, vatten och en gnutta såpa tovar de små, runda får.
Fortfarande återstår 6-7000 år att vandra i nordisk historia innan vi når isranden. Barnen går nu på ett led och håller varandra i händerna. Ju närmare isen vi kommer desto mindre vet vi om hur människorna hade det. Sista fjärdedelen av repet och fram till isens kant blundar eleverna och förlitar sig på kamraten framför som symbol för detta.
Eva Warelius, naturvägledare
genom
Anders Larsson
verksamhetsledare utomhuspedagogiken